Invigningsfest

I lördags hände det äntligen! Vi invigde vår nya kyrka, efter många års process, böner och drömmar. Jag hade förmånen att få ansvara för vår invigningslördag och jag har levt med den här dagen i huvudet sen i vintras någon gång. Vad gör vi? Hur visar vi vad det är vi vill och har åstadkommit? Hur hittar vi tonen som kan bära oss framåt redan från början? Hur visar vi tydligt på Jesus och inbjuder till en plats dit alla känner sig välkomna, oavsett tro eller erfarenhet av kyrkolokaler?

Och - kanske det som snurrade mest i huvudet - hur tar vi med oss det allra bästa från Ekersgatan till Södra Ladugårdsängen?

Resultatet blev ett samarbete mellan mängder av människor som alla kom och gav av sitt allra bästa för att vi skulle få uppleva en riktigt bra start tillsammans!

Vi startade lördagskvällen klockan fem med att gemensamt klippa bandet (eller banden) utanför huvudentrén under pompa och ståt. På samma sätt som vi tog första spadtaget ihop för drygt två och ett halvt år sedan så klippte vi tillsammans nu. Sen minglade vi runt och upptäckte lokalerna en stund innan vi samlades i kyrksalen för en stor invigningsfest tillsammans. Runt 650 personer klämde vi in och det satt folk långt ut i hallar och i vårt lilla kapell bredvid kyrksalen.

Och det var ju det där med att ta ed det viktigaste vi har. Vad kunde vara en bättre symbol får det än korset? Vi startade programmet med att ett gäng av församlingens barn ”stal” korset från taket på den gamla kyrkan för att ta det med till den nya, ivrigt påhejade av andra, äldre församlingsmedlemmar. På så vis ville vi berätta att det är för barnen vi byggt! Och att detta inte är ett slut och en start - utan en fortsättning för oss alla tillsammans.

Sedan följde ett pärlband av musik i alla möjliga genrer och tal av församlingens föreståndare Johan Arenius, socialminister Jakob Forssmed och Evangeliska Frikyrkans ena missionsdirektor Linalie Newman.

Innan vi avslutade med att kör och orkester framförde hallelujakören ur Händels Messiassvit så sjöng fyra generationer för varandra och tillsammans; ”jag ber för dig, du ber för mig och så ser vi Gud förändra saker”. Jag tror att ganska många av oss var rätt grötiga i halsen och våta på kinderna just då. En riktigt fin stund när vi påmindes om vad det är att vara församling tillsammans.

Efter festen i kyrksalen så följde tal och sång i Pelarsalen där vårt café ligger. Landshövding Maria Larsson höll tal liksom Susanne Lindholm, kommunalråd, som kom med hälsningar från Kommunfullmäktige. Flera representanter från församlingar i staden var också på plats och gratulerade, liksom Örebro Stadsmission och Örebro Folkhögskolan som vi är huvudman för.

Vi fick också möjlighet att tacka dem som möjliggjort bygget tillsammans med oss övriga och applåderna ville aldrig sluta när vi gick möjlighet att uttrycka vår tacksamhet till det gänget. Vad hade vi gjort utan dem liksom? Själv ställde jag mig i ett hörn av vår stora trappa upp till övervåningen och försökte liksom ta in alltihop. Det gick så där om jag ska vara ärlig… Tänk att vi är här nu.

En oerhört fin första kväll tillsammans i våra nya lokaler där vi fick tacka Jesus tillsammans och börja ana vad vi kommer att kunna göra för vårt närsamhälle, och tillsammans för varandra, på Södra Ladugårdsängen. Jag är otroligt stolt och glad över att ha fått vara med och rodda den här kvällen och jag är konstant imponerad av vilka kompetenser och gåvor vi sitter på tillsammans som församling.