Församlingsmöte

Här nedan lite om våra rötter i relation till demokrati och församlingsmöte:

Demokratins pionjärer i Sverige var ännu blöta i håret och huttrade i septembernatten när de efter att ha döpts i Kattegatt bildade Sveriges första baptistförsamling.

Det var natten till den 22 september 1848. I sina stadgar skrev de in att varje medlem, man som kvinna, ung som gammal, skulle ha en röst. Detta hände alltså 70 år innan deras land införde allmän och lika rösträtt. Inga titlar skrevs in i medlemsregistret, som annars var brukligt överallt. Här lärde man sig att argumentera och göra sin röst hörd. Här satt kusken bredvid godsägaren, pigan invid lärarinnan. Här fick de ordet i turordning. Här skrev de protokoll, förde kassabok och valde funktionärer.

I församlingen kunde var och en föreslå diskussionsämnen, och de talade om saker som nattvardssyn och nykterhet, lovliga nöjen och lokalens möblering, liksom vem som behövde sjukbesök och vem som skulle gå dit. Här talade de om måttlighet, flit och nykterhet och annat som guidade medlemmarna i det dagliga livet. I bönhusen byggdes kök. Nu fanns en plats utanför krogen för gemenskap och nykter fest för hela familjen, en plats för körer, studiecirklar och andra möten. Föreningens strukturer med delaktighet i samtal och beslut skapade myndiga och ansvariga människor som stod på egna ben i trygg förvissning om de andras stöd.

Minst en gång i månaden var det församlingsmöte, med sång, bön, kort predikan och förhandlingar. När förslagen från bänkarna blev för många tillsattes en valberedning som sorterade bland dem. Ju mer folket i bänkarna styrde innehållet, desto mer välbesökta blev mötena.

Så småningom blev läsarna rumsrena. Vid sekelskiftet 1900 var 15 procent av riksdagsledamöterna frikyrkliga. Nykterhets- och arbetarrörelserna tog efter väckelsefolkets föreningsmönster. Tillsammans byggde de landet.

Örebro tredje Baptistförsamling, idag Baptistförsamlingen Immanuel, bildades den 21 augusti 1907 av 32 personer på andra våningen i huset Drottninggatan 32 – där Indiska butiken ligger idag. Ett kvarter från Betelkyrkan, som de 32 lämnade för att uppta arbete på Väster. Pastorn i Filadelfia, John Ongman höll i klubban, och representanter för Betel och baptistförsamlingarna i Stora Mellösa och Lännäs var med. Dagen efter samlades de 32 till enskilt församlingsmöte och beslutade att starta söndagsskola och ordna gudstjänster.

Nästan genast beslutades att bygga kyrka – med tusen platser! Men bygget höll på att gå i stöpet eftersom församlingsledningen vägrade kalla sig styrelse. Det hade varit högfärd, eftersom alla var lika! Kommitté räckte gott. Men det ville inte kommun och banker godkänna.

För baptister är det administrativa mötet lika mycket gudstjänst som förmiddagsmötet. Här talar Gud till och genom sitt folk. Här uttrycker var och en sin mening, gärna med referenser till bibelord. Profetiska budskap är välkomna, men prövas sansat och sakligt. Tillsammans med Guds helige Ande och varandra söker man Guds vilja i en anda av ömsesidig förståelse och respekt. Bön är självklar. Inte som manipulation men för eftertanke och ledning. Gud kallar till frälsning och tjänst. Församlingen bekräftar och välsignar den som svarar ja till en ledaruppgift och den valde verkar i trygg förvissning om församlingens välsignelse.

Den stora frågan är denna: Vad innebär det att leva ett kristet liv?

När ett majoritetsbeslut är fattat ansluter sig minoriteten i demokratisk ordning.

Församlingsmötet ger inblick i hela församlingens liv. Där kan alla frågor ställas, där ligger kassaboken öppen och där kan verksamhetsplaneringen påverkas. Genom församlingsmötet pulserar församlingens liv.